Välkommen till det Iona-inspirerade nätverket

Vi är en kristen ekumenisk gemenskap av kvinnor och män, spridda över landet, som vill upptäcka det heliga i det vardagliga, söka Gud, leva i Jesu efterföljd och bygga gemenskap. På några platser i Sverige finns det lokala grupper. Med inspiration från Iona Community ser vi engagemang för fred, rättvisa och miljö som en viktig del av vårt vittnesbörd om en medkännande Gud som är nära sin skapelse.

Senaste nytt

DAGS FÖR VINTERMÖTE

november 1st, 2018

Vi samlas till Vintermöte lördagen den 19 januari. Då får vi lyssna till prästen Per Larsson och samtala med honom. Han har tillsammans med sin fru Birgitta arbetat både i Tanzania och Hong Kong för Svenska Kyrkan. Men det han nu är mest känd för är hans engagemang i klimatfrågan.

Hans bok, Skapelsens frälsning. Ekoteolgi i miljö- och klimathotets tid, kom för några år sedan. så här skiver förlaget i sin reklam för boken:

Förhoppningen är att boken på ett bredare plan kunde bidra till att ge nytt hopp, nya teologiska insikter, vidgat medvetande och inspiration till kyrkor och församlingar, när man söker efter handlingsvägar och förhållningssätt i denna ödestid.

Närmare besked om plats och klockslag kommer senare.

RAPPORT FRÅN SOMMARMÖTET

juli 12th, 2018

Det började inte så bra. När vi samlades på onsdagskvällen saknade vi torsdagens föreläsare Bo Forsberg. Vi sökte honom. Så småningom fick vi veta att han blivit hastigt sjuk.

Det blev alltså till att planera om programmet direkt för lägerledarna Kristina Färdeman och Gunhild Ringberg. Bo Forsberg hörde av sig senare under lägret. Han hade tillfrisknat efter några dagar.

Vilken tur att vi hade den f d nunnan Helena Hägglund med oss under hela sommarlägret! Hon fick dra ett tungt lass, ledde oss i en och en halv dag, och det gjorde hon till allas belåtenhet.

Värmen låg mellan 26 och 30 grader samtliga dagar, men badsjön låg bara 50 meter bort. Den nyttjades flitigt.

Trots värmen genomförde de flesta deltagarna en pilgrimsvandring på 4 km under torsdagen. Udda inslag var ett besök hos sommarfirare från Danmark och ceremonin Livets bröd  –  Jordens salt.

Fyra grupper svarade under lägret för var sin morgonbön, var sin kvällsandakt samt vissa måltider. Det utföll väl. Det lagade huvudmålet varje dag köpte vi från Hjortsbergagården.

Fredagen dominerades av tystnad. Den tredje föreläsaren var Julia Ryberg från Vännernas Samfund. Hon berättade om kväkarna och ledde oss in i tystnaden, den enskilda och kollektiva.

Sedan blev det förstås både fest, under förtjänstfull ledning av Meriel Followell, och en avslutande söndagsgudstjänst. Men ännu en tråkig nyhet nådde oss under lägret: Vår vän Lennart Alfredsson avled på ett sjukhus i Stockholm under lägerdagarna. Han och hans älskade Simone Allertz deltog i sommarlägret för ett år sedan, men strax efter detta insjuknade han i cancer.

Under lägret höll nätverket sitt formella möte. Inga röster höjdes längre för nedläggning. Det blir ett vintermöte i Stockholm i januari och ett nytt sommarläger 2019. Stämningen var god. Flera av deltagarna berättade om vad det Iona-inspirerade nätverket betytt för dem i deras liv. Inspirerande!

Ulf Norenius

SOMMARMÖTE 2018

februari 7th, 2018

Helighet i vardagen är temat för årets sommarmöte

Sista anmälningsdag närmar sig. Den 27 maj vill vi veta om du kommer till vårt sommarmöte.

Den 4-8 juli möts vi på Hjortsbergagården.

Under torsdagen får vi lyssna till Bo Forsberg, tidigare generalsekreterare för Diakonia, Han kommer att tala över ämnet ”Resan till befrielse. Med bibeln i krig, fattigdom och fredsarbete.”

Fredagen bjuder på Helene Hägglund, tidigare nunna i Danmark, numera gift i Sverige. Hon har en magisterexamen i teologi och arbetar nu som lärare. Hon kommer att tala över ämnet “Vägen till Gud är vägen hem till sig själv”.
Under förmiddagen kommer det att handla om att det är genom att bli sitt sanna jag att man skapar utrymme för mötet med Gud i sitt inre. Och att sätten att skapa detta utrymme därför är lika olika som vi människor är det. Vi kan inte skapa mallar för varandra för hur mötet med Gud ska/bör se ut; alla sätt är legitima. Från klosterlivet har Helene med sig olika traditioner för hur man kan skapa ramarna/öppna vägar för mötet med Gud i sin vardag, där lectio divina (den långsamma, meditativa bibelläsningen), tidegärden och tystnaden är de mest framträdande. Vi avslutar förmiddagens pass med en liten övning i lectio divina över Elias upplevelse på berget (1 Kung 19:9-15).

På eftermiddagen finns det inget gemensamt inplanerat. Däremot kommer vi mot slutet av eftermiddagen att be vesper tillsammans; ett exempel på hur tidegärden kan bes i grupp. Helene håller en liten praktisk introduktion innan vi drar igång.

Under lördagen lyssnar vi till  Julia Ryberg, ledare för Kväkarna i Sverige.

”Att mötas i tystnaden och att tala ur den”

Efter att dagen före ha pratat om hur vi kan hitta Gud i orden, är det nu dags att utforska  tystnaden och ord som kommer ur den. På förmiddagen berättar Julia om kväkarnas tro och praxis som fredskyrka, där hela livet betraktas som ett sakrament. Om det finns tid under Julias pass på förmiddagen, kan vi få prova på någon av kväkarnas former för gemenskap i lyssnande och talande. På eftermiddagen blir det tillfälle för just detta.

Vi tänker oss att hela dagen kan gärna präglas av stilla gemenskap, till exempel genom att äta någon måltid under tystnad och/eller att avstå från orden under delar av dagen.</i>

Förutom föreläsningarna blir det olika workshops, vi går ut på en pilgrimsvandring och lördagskvällen ägnas åt gemensamma trevligheter,

Snart kommer ett utskick till alla medlemmar med anmälningsinformation m.m.

Sommarmöte på tunna platser

augusti 3rd, 2017

”På spaning efter tunna platser” var temat för våra sommardagar på Hjortsbergagården 5-9 juli. Och nog fann vi några sådana – i teologin, i kreativiteten och i motståndet.

Are Norrhava

Are Norrhava, präst i Katarina församling, fortsatte de reflektioner han inledde på vårt Vintermöte med inspiration av Marcus Borgs bok Kristendomens hjärta. Hjärtat är en central metafor i Borgs teologi, en tolkningsram för det mest centrala i kristendomen. Det handlar om att ha ett sakramentalt perspektiv på tillvaron: att tro att världen är nåderik, inte likgiltig eller emot mig, om att ha ”ögon känsliga för Gud” som Are med en anspelning på Barbro Hörbergs sång uttryckte det.

 

-Ett tunt ställe är varhelst våra hjärtan öppnas. Andlighetens syfte är hjärtats öppnande genom tunna ställen. Man kan också tala om tunna stunder – thin moments – det som Martin Luther kallade en ”Stundelein”.

Tunna platser i Bibeln
I Bibeln kan vi dels finna berättelser där människor erfar tunna platser, dels kan en bibeltext bli en tunn plats för en personligen, sade Are. Under ledning av Eva Danneholm, pastor i Equmeniakyrkan, fick vi arbeta med Jesaja 66:10-14 i en bibliodramaworkshop. De tunna platserna vi hittade i texten gestaltade vi i collage av ”skräp”, i allvarsamma ordlekar och rollspel.

Ulrika Svalfors

Motståndet kan också vara en tunn plats. Ulrika Svalfors, som arbetar med pedagogisk utveckling vid Uppsala universitet, utmanade oss att använda teologin som en resurs i motståndet mot rasism och polarisering i samhället. Med utgångspunkt i Efesierbrevet 6:13 och Johannesevangeliet 14:27 manade hon till ett lågmält motstånd i vardagen.

-Jag har egentligen svårt för stridsmetaforerna i Efesierbrevet, men efter Trumps valseger och de ökade opinionssiffrorna för SD kände jag att vi behöver texter som manar oss att göra motstånd: ”den onda dagen” är här, och vi behöver uppmaningen ”tappa inte modet”.

 

Det lågmälda motståndet

Som teolog ska man utöva källkritik, dogmkritik och maktkritik – och det kan vi göra i vardagen, menade Ulrika. När någon delar något på Facebook måste vi vara källkritiska: varifrån kommer de här uppgifterna, är källan trovärdig? Det finns en massa ”dogmer” som t ex att Sverige har drabbats av en flyktingkris, som vi behöver ifrågasätta. Och vi måste lära av befrielseteologerna att ställa frågor om makt.

Det lågmälda samtalet där man verkligen lyssnar till varandra var den strategi Ulrika ville inspirera oss till. Ett samtal där man lyssnar, ställer öppna frågor, tolkar generöst och är uppmärksam på såväl samtalspartnerns som sina egna tendenser att ta till härskartekniker. Något som vi skulle kunna inspirera varandra till i vårt nätverk?

Som alltid på våra sommarmöten hjälptes vi åt med matlagning till frukost, kvällsmat och kvällfika (luncherna köpte vi av Hjortsbergagården), att förbereda andakter morgon och kväll, samt festkvällen där Maggie Nordström var spindeln i nätet. En kortare pilgrimsvandring hann vi också med. En eftermiddag ägnades åt möte för nätverkets medlemmar (inte alla deltagarna var – ännu – med i vårt nätverk). Vi funderade tillsammans över frågan ”vad är det viktigaste jag får i Det Iona-inspirerade nätverket som jag inte får någon annanstans” och med följdfrågan ”vad är jag beredd att satsa för att nätverket ska kunna fortsätta finnas”. Faktum är att vi är lite för få medlemmar, och framförallt för få som prioriterar nätverket för att de ska vara rimligt att fortsätta – hur givande våra sommarmöten än är. Samtalet om nätverkets framtid fortsätter på Vintermötet i januari.

Fler bilder från sommarmötet.

Rapport från vintermötet

mars 16th, 2017

”Tunna platser” i fokus på Vintermötet

Det har nu blivit tradition (3 år i rad) att Det Iona-inspirerade Nätverket har sitt Vintermöte i Rålambsgården, som tillhör Västermalms församling i Stockholm – stort tack till församlingen som låter oss vara i dessa fina lokaler!

Årets möte hölls den 21 januari, och gästades av pastorsadjunkt Are Norrhava, som utifrån Marcus Borgs bok Kristendomens hjärta. Att återupptäcka den kristna tron och leva ett helhjärtat liv som han översatt inspirerade oss till att tänka kring begreppet ”tunna platser”.

Iona Communitys grundare George MacLeod kallade Iona en ”tunn plats” – men begreppet har färdats bortom teologins område och kan numera återfinnas i turistguider, berättade Are. Men han varnade för att bara koppla begreppet till naturen och positiva upplevelser:

-Också när livet inte är så trevligt kan tunna ställen uppstå. Som kristna får vi inte missa såren – om man visar sina sår kommer berättelserna från andra som blivit sårade, och man får också ta emot omsorg från andra. ”Där barmhärtighet och kärlek är, där är också Gud”!

Det ordinära blir bärare av det eviga

Tunna ställen handlar inte främst om geografiska platser, utan om en sakramental livstydning, menade Are. Det handlar om att det ordinära kan bli bärare av det största, när det eviga kommer in i det vardagliga, då är det ett tunt ställe. Gudstjänsten är tänkt att vara ett tunt ställe – hur gestaltar vi det?

-Vi är olika, och därför kan olika gudstjänster fungera för olika människor. Kväkarnas möten och Hillsongs är väldigt olika, men båda kan vara tunna ställen. Men framför allt handlar det om att vi ska gå från gudstjänsten med mer öppna ögon för de tunna ställena!

Older Entries »