Archive for the 'Möte' Category

Sommarmöte på tunna platser

augusti 3rd, 2017

”På spaning efter tunna platser” var temat för våra sommardagar på Hjortsbergagården 5-9 juli. Och nog fann vi några sådana – i teologin, i kreativiteten och i motståndet.

Are Norrhava

Are Norrhava, präst i Katarina församling, fortsatte de reflektioner han inledde på vårt Vintermöte med inspiration av Marcus Borgs bok Kristendomens hjärta. Hjärtat är en central metafor i Borgs teologi, en tolkningsram för det mest centrala i kristendomen. Det handlar om att ha ett sakramentalt perspektiv på tillvaron: att tro att världen är nåderik, inte likgiltig eller emot mig, om att ha ”ögon känsliga för Gud” som Are med en anspelning på Barbro Hörbergs sång uttryckte det.

 

-Ett tunt ställe är varhelst våra hjärtan öppnas. Andlighetens syfte är hjärtats öppnande genom tunna ställen. Man kan också tala om tunna stunder – thin moments – det som Martin Luther kallade en ”Stundelein”.

Tunna platser i Bibeln
I Bibeln kan vi dels finna berättelser där människor erfar tunna platser, dels kan en bibeltext bli en tunn plats för en personligen, sade Are. Under ledning av Eva Danneholm, pastor i Equmeniakyrkan, fick vi arbeta med Jesaja 66:10-14 i en bibliodramaworkshop. De tunna platserna vi hittade i texten gestaltade vi i collage av ”skräp”, i allvarsamma ordlekar och rollspel.

Ulrika Svalfors

Motståndet kan också vara en tunn plats. Ulrika Svalfors, som arbetar med pedagogisk utveckling vid Uppsala universitet, utmanade oss att använda teologin som en resurs i motståndet mot rasism och polarisering i samhället. Med utgångspunkt i Efesierbrevet 6:13 och Johannesevangeliet 14:27 manade hon till ett lågmält motstånd i vardagen.

-Jag har egentligen svårt för stridsmetaforerna i Efesierbrevet, men efter Trumps valseger och de ökade opinionssiffrorna för SD kände jag att vi behöver texter som manar oss att göra motstånd: ”den onda dagen” är här, och vi behöver uppmaningen ”tappa inte modet”.

 

Det lågmälda motståndet

Som teolog ska man utöva källkritik, dogmkritik och maktkritik – och det kan vi göra i vardagen, menade Ulrika. När någon delar något på Facebook måste vi vara källkritiska: varifrån kommer de här uppgifterna, är källan trovärdig? Det finns en massa ”dogmer” som t ex att Sverige har drabbats av en flyktingkris, som vi behöver ifrågasätta. Och vi måste lära av befrielseteologerna att ställa frågor om makt.

Det lågmälda samtalet där man verkligen lyssnar till varandra var den strategi Ulrika ville inspirera oss till. Ett samtal där man lyssnar, ställer öppna frågor, tolkar generöst och är uppmärksam på såväl samtalspartnerns som sina egna tendenser att ta till härskartekniker. Något som vi skulle kunna inspirera varandra till i vårt nätverk?

Som alltid på våra sommarmöten hjälptes vi åt med matlagning till frukost, kvällsmat och kvällfika (luncherna köpte vi av Hjortsbergagården), att förbereda andakter morgon och kväll, samt festkvällen där Maggie Nordström var spindeln i nätet. En kortare pilgrimsvandring hann vi också med. En eftermiddag ägnades åt möte för nätverkets medlemmar (inte alla deltagarna var – ännu – med i vårt nätverk). Vi funderade tillsammans över frågan ”vad är det viktigaste jag får i Det Iona-inspirerade nätverket som jag inte får någon annanstans” och med följdfrågan ”vad är jag beredd att satsa för att nätverket ska kunna fortsätta finnas”. Faktum är att vi är lite för få medlemmar, och framförallt för få som prioriterar nätverket för att de ska vara rimligt att fortsätta – hur givande våra sommarmöten än är. Samtalet om nätverkets framtid fortsätter på Vintermötet i januari.

Fler bilder från sommarmötet.

Fredsdagen i Uppsala den 21 sept

oktober 11th, 2013

Den 21 september var det den internationella Fredsdagen.
Den firades bland annat i Uppsala, där fyra personer från det svenska Iona-nätverket deltog.
Vi kunde lyssna till många olika talar, däribland Sanna Eriksson som är ordförande för Svenska Kyrkans Unga, hon rapporterade från Kyrkornas Världsråds möte på Jamaica. Där uppmanades kyrkorna i världen att avstå från stöd till våld. Man konstaterade också att fred är en konsekvens av rättvisa.
Ordförande i Kristna Fredsrörelsen Peter Lööv Roos, ansåg att det är oförenligt med kristen tro att delta i krig.
Han påpekade också att kristna och muslimer har samma Gud.
Ärkebiskop Anders Weijryd sa att nationalkyrkor ofta blir statens påhejare och att krig oftast inte handlar om religion.
Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg uppehåll sig vid våldet i Colombia.
Den som stannade kvar till söndagen kunde också höra honom i en engagerad
predikan i missionskyrkan. Han berättade då om den somaliska kvinnan som,
utblottad och utan mat och vatten, vandrade med sina fem barn genom öknen för
att om möjligt nå Kenyas gräns och ett flyktingläger där. Hon och två av barnen
överlevde ökenvandringen. Den moraliska avgrunden var dock hur kvinnan tvingades lämna barnen i öknen
för att dö, ett efter ett, för att om möjligt hon och några av de andra skulle
överleva…

Huvudperson vid fredsdagen var KG Hammar, som just denna dag släppte sin bok
Fred är vägen till fred. Han hade flera frågor till deltagarna: Hur avrustar vi
våra sinnen? Hur hanterar vi förlorare?
Han talade om den rättfärdiga freden, som han sa ligger mellan pacifismen och
tesen om det rättfärdiga kriget. Och fredsriket vill han förlägga till den här
världen, inte bara bortom. Då blir det omöjligt att förverkliga Guds vilja utan
att det blir politik.
Vidare talade han om skapelsens integritet och människan i ett sammanhang med
allt levande. Tankar som känns väl igen inom Iona-nätverket.
Vi behöver en ny mental karta, ansåg KG Hammar. Även inom församlingarna. Hans
nyckelord var tyngdpunktsförskjutning.

Sedan gick vi ut på ett torg i Uppsala och delade ut rosor och sjöng en
fredssång – på engelska.

Ulf Norenius/Gunhild Ringberg
Varberg